Under landslagets första vecka på januariturnén slår sig Oliver Dovin ner i hotellets lobby. Han är imponerad av hur professionellt allting är i det här sammanhanget, både under och runtomkring träningarna. Han pekar ut allt från hur landslagets stab håller koll på spelarnas kroppar och hur de mår, till den ”helt otroliga” maten de får serverad varje dag.
Hammarbys målvakt tycker att han har en helt okej säsong bakom sig, men de återkommande skadorna han åkt på de senaste åren grämer honom.
– Det har varit jobbigt. Jag mådde inte jättebra när jag blev skadad förra året, men man kan bara göra det bästa av situationen hela tiden och man måste hantera motgångar som de är. Jag kunde inte göra någonting annat än att komma till träningen och köra min rehab.
Han blev skadad tidigt under den säsong som skulle vara hans. Den han klev in i som tilltänkt förstemålvakt.
Hur mycket stöd fick du från klubben?
– Vi har några som jobbar med den mentala biten och de hjälper så mycket de kan. De är ett bra stöd för alla spelare, oavsett om man är skadad eller inte.
Han säger att det är helt frivilligt att ta den hjälp som erbjuds, och att han själv uppskattar att få prata med någon.
– Jag tycker det är skönt att prata, för man kan prata om vad som helst. Hur man känner med fotbollen, utanför fotbollen. Det är inte så att jag inte hade klarat mig utan det, men det hjälper.
Har utvecklats under Cifuentes
Under 2022 har han också fått skolas in i en ny typ av målvaktsspel där han hela tiden ska vara beredd att vara delaktig i spelet med sina fötter. Ett spel som inte alltid är det enklaste.
I hemmamatchen mot Sirius den 20 oktober står Dovin för ett uppspel centralt, Loret Sadiku hamnar bakom Daniel Stenson som bryter passningen och gör mål. Matchen slutar 1-1, Hammarby tappar viktiga poäng i guldstriden och målvakten går ut bakvägen på arenan för att slippa prata med media. Nahir Besara säger att det känns som att världen har gått under.
Men ingen i laget vill lasta Dovin.
– Jag gör ett misstag som leder till att de gör 1–1, säger Loret Sadiku.
Även Martí Cifuentes tar på sig poängtappet, med motiveringen att det är han som bett spelarna att spela på det sätt de gör.
När jag frågar 20-åringen om den situationen i dag har han en hel del att säga om sin nya målvaktsroll.
– Det har varit väldigt intressant, och bra för mig som får utveckla mitt spel. Innan hade jag inte använt fötterna lika mycket, inte tagit lika många beslut under matcherna. Nu måste man vara påkopplad hela tiden, och det gör att man känner sig som en del av laget på ett annat sätt, eftersom du är med i spelet i stället för att bara skicka långa bollar varje gång. Så jag tycker att det har utvecklat mig som målvakt.
Det kan ju bli stark kritik mot en målvakt just när man missar en passning till exempel. Gör det din uppgift svårare när du har fler ansvarsområden än att ”bara rädda bollar”?
– Det är klart att det gör uppgiften svårare, och du får mer press på dig. Eftersom om du gör ett misstag kommer du få skit för det, men det är så Martí vill att vi ska spela. Och jag gillar spelsättet vi har, då får man ta det ansvaret och göra det så bra man kan hela tiden.
Hur viktigt är det med stödet du fick av bland andra Martí efter det som hände mot Sirius?
– Det är jätteviktigt. Det ger självförtroende till oss målvakter att våga spela så, och att alla spelare vet och hjälper en i det. Det känns bra att ha det så. Sen får man inte glömma att anledningen till att Martí väljer att spela så är för att under en hel säsong ger det oss mer positivt än negativt. Självklart kan det ske misstag som det gjorde den gången, men i det stora hela hjälper det oss mer i att behålla bollen och skapa målchanser.
Det finns ju de som fortfarande menar att det är trams med målvakter som är bra med fötterna, att ni bara behöver vara bra med händerna.
– Jag tycker att det är kul för fotbollen och spelet att målvaktsspelet utvecklas och fotbollen ändras. Det hade inte varit särskilt kul om det var exakt likadant nu som för 30 år sedan.
Flyttade till Sverige som ettåring
Oliver Dovins spel har lett honom hit, till hans första a-landslagssamling. Och det kanske han till viss del kan tacka sin pappas gener för. Målvakten föddes nämligen i London, varifrån hans pappa kommer. En pappa som tillhörde Arsenals ungdomsakademi en gång i tiden.
– Han har alltid pushat mig att bli så bra som jag kan bli. Han fick inte chansen att leva fotbollsdrömmen för han behövde satsa på skolan, så han tycker att jag ska göra mitt bästa för att leva min fotbollsdröm, och det är jag väldigt glad för.
Hur har skolan gått för dig?
– Den har fått ta lite stryk. När jag började träna med a-laget som 16-åring försökte jag så länge jag kunde med skolan men vi tränade tidigt varje dag så det blev att jag satsade fullt ut på fotbollen i stället.
Den korta tid han gick på gymnasiet var det på barn- och fritidslinjen. Han gillar tanken på att arbeta med barn och ungdomar, men egentligen kände han att han inte behövde ha en plan b, det var fotbollen han skulle satsa på alldeles oavsett.
– Jag kände redan i nian att jag hade en bra chans att bli proffs, säger han.
Under januariturnén är förhoppningen att få så mycket speltid som möjligt och visa upp sig från sin bästa sida. När han kommer hem härifrån har Hammarby redan startat upp försäsongen.
– Mitt största mål i år är att få vara skadefri. Jag tycker att jag alltid har varit noggrann med hur jag förbereder mig och tar hand om mig, det har mest varit otur med skadorna. Men jag får väl köra ännu mer för att verkligen göra allt, allt, allt för att inte skada mig det här året och ha en bra säsong med Bajen.