halm

Se även Halm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av halm	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	halm	halmen
Genitiv	halms	halmens

en hatt tillverkad av halm (en halmhatt)

halm

1. del av en sädesväxt som axet sitter på
2. mängd strån av mogna sädesväxter

   Det lilla fölet låg i halmen.

Etymologi: Av fornsvenska halmber. Belagt i språket sedan 1200-talet.

Sammansättningar: halmbal, halmbädd, halmhatt, halmkärve, halmmadrass, halmmatta, halmslöjd, halmstack, halmstrå, halmtak

Översättningar

(material) mängd av halmstrån

• bokmål: halm m
• engelska: straw ^(en)
• finska: olki ^(fi)
• franska: paille ^(fr) f
• isländska: strá ^(is)
• italienska: paglia ^(it) f
• kroatiska: slama f
• tyska: Stroh ^(de) n
• polska: słoma ^(pl)
• spanska: paja ^(es) f
• sydsamiska: haelmie
• tjeckiska: sláma ^(cs) f