Flygplanet utvecklades av den amerikanska ingengören Ed Swearingen som en evolution av privatflygplanet Swearingen Merlin. Metrolinern utvecklades för maximalt 19 passagerare för att undvika att behöva ha en flygvärdinna som annars krävdes av den amerikanska luftfartsmyndigheten. 1969 flög flygplanet för första gången, men man fick snart ekonomiska problem och Fairchild Aircraft gick in och köpte upp 90% av aktierna.
1972 levererades den första maskinen till Société Minière de Bakwanga i Kinshasa i nuvarande Kongo, och första flygbolag blev Commuter Airlines i USA.
1974 hade 20 metros producerats innan modellen utgick till förmån för den nya SA226-TC Metro II som kunde köpas med en Jetmotor som hjälp vid start. Under åren ersatttes modellerna eftersom med nya motorer och under en period fanns en variant som privat version vid namn Merlin IVC. Fraktflyg erbjöds även under denna period.
på 1987 års Paris Air Show presenterades två nya varianter av flygplanet med en ökad kabinhöjd. Ingen av varianterna förverkligades, anledningen var svalt intresse hos kunderna. 1998 avslutades produktionen på grund av orderbrist men det var inte förrän 2001 som sista flygplanet såldes till National Jet Aviation Services i Pennsylvania.
En militär variant utvecklades för det amerikanska flygvapnet, varianten kallades Fairchild C-26 Metroliner och används för övervakning och transport. Det svenska flygvapnet tog emot ett antal av dessa med namnet TP 88 (B,C) Två stycken TP88 levererades 1984 och denna ersattes 1986 av TP88B som flögs i VIP tjänst fram till 1993. En tredje TP88C köptes in 1987 till tester av Erieye/FS-890 AEW systemet.
.jpg)
United States
