Hoppa till innehållet

Al Bano

Från Wikipedia
Al Bano
Al Bano Carrisi 2014
FödelsenamnAlbano Antonio Carrisi
Född20.05.1943
Nationalitetitaliensk
GenreItaliensk pop
SkivbolagFantasy
La voce del padrone
EMI Italiana
Warner Music Germany
Edel Music
Al Bano Carrisi Production SAS

Al Bano, född Albano Carrisi den 20 maj 1943 i Cellino San Marco, är en italiensk sångare och låtskrivare. Han blev internationellt känd som medlem av musikduon Al Bano & Romina Power.

Carrisi växte upp i en jordbrukarfamilj i provinsen Brindisi i Apulien som son till Carmelo Carrisi (1914–2005) och Jolanda Ottino (1923–2019).[1]

Som 16-åring avbröt han sin skolgång och flyttade till Milano, där han arbetade som daglönare, servitör och senare som metallarbetare. Under sitt arbete på en restaurang som frekventerades av personer från underhållningsbranschen fick han möjlighet att presentera ett demoband för Adriano Celentano. År 1965 spelade han in sin första skiva, La strada, en coverversion av en sång av Gene Pitney. Samma år började han uppträda som förband vid Celentanos konserter, samtidigt som han fortsatte att arbeta utanför musikbranschen.[2]

De första framgångarna

[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1965 deltog Carrisi i en förberedande tävling till Sanremofestivalen.[2] Även om han inte vann fick han ett skivkontrakt med bolaget La voce del padrone och uppträdde året därpå vid Festival delle Rose i duett med Pino Donaggio. Han gjorde sin tv-debut i musik- och varietéprogrammet Settevoci, lett av Pippo Baudo, där han vann publikens applådomröstning fyra veckor i rad. I ett av programmen presenterade han sången Io di notte, en av hans egna kompositioner med bluesinfluenser, som senare spelades in av Milva. År 1967 fick han sitt första stora genombrott med låten Nel sole, som nådde förstaplatsen på den italienska singellistan.[3] Pressen beskrev honom som en möjlig arvtagare till Claudio Villa. Sången gav även titel åt en långfilm där Carrisi spelade huvudrollen tillsammans med Romina Power. Under filminspelningen inledde de ett förhållande som senare ledde till äktenskap.

Karriär och genombrott

[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet gav han ut singlarna L’oro del mondo och Il ragazzo che sorride, där den senare hade musik av Mikis Theodorakis. År 1968 deltog han för första gången i Sanremofestivalen med sången La siepe.[4] Året därpå vann han sommarens hit­tävling med Pensando a te, och fram till 1970 medverkade han även i flera långfilmer.[5]

Samarbetet med Romina Power (1970–1991)

[redigera | redigera wikitext]

Den 26 juli 1970 gifte sig Carrisi med Romina Power, dotter till skådespelaren Tyrone Power. Paret fick fyra barn: Ylenia (1970), Yari (1973), Cristel (1985) och Romina Jr. (1987). Parallellt med äktenskapet bildade de en musikalisk duo och nådde sin största kommersiella framgång i början av 1980-talet med låtar som Sharazan, Felicità och Ci sarà. År 1982 nådde de andraplatsen vid Sanremofestivalen och 1984 vann de tävlingen.[6]

Duoen representerade Italien vid Eurovision Song Contest 1976.[7] och igen 1985.[8]

Senare solokarriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter att samarbetet avslutats återvände Carrisi 1996 till Sanremofestivalen som soloartist med sången È la mia vita.[9] Under de följande åren deltog han åter i festivalen med Verso il sole (1997) och Ancora in volo (1999).

År 1999 upplöstes äktenskapet med Romina Power. Senare fick han två barn tillsammans med tv-programledaren Loredana Lecciso. Carrisi har offentligt beskrivit sig själv som praktiserande katolik.[10] År 2005 deltog han i realityprogrammet L’isola dei famosi, men lämnade frivilligt programmet efter personliga händelser i privatlivet.

Vinproduktion

[redigera | redigera wikitext]

Carrisi tog över sin fars vingård, Tenute Al Bano Carrisi, i Cellino San Marco.[11] Med hjälp av marknadsföring och vinfacklig kunskap utvecklade han verksamheten vidare. Vingården omfattar även restaurang- och hotellverksamhet.

Försvinnandet av dottern Ylenia

[redigera | redigera wikitext]

År 1994 försvann Carrisis äldsta dotter, Ylenia, under en vistelse i USA. Hennes försvinnande har sedan dess varit föremål för omfattande medieuppmärksamhet. I december 2014 förklarades hon officiellt död av en italiensk domstol.[12]

Diskografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Pensando a te (1970)
  • Il concerto classico (1997)
  • Volare (1999)
  • Canto al sole (2001)
  • Carrisi canta Caruso (2002)
  • La mia Italia (2004)
  • L’amore è sempre amore (2009)
  • Di rose e di spine (2017)

Samlingsalbum

[redigera | redigera wikitext]
  • Le più belle canzoni (2002)
  • Buon Natale – An Italian Christmas (2004)
  • Le più belle canzoni di Al Bano (2005)
  • The Platinum Collection (2009)
  • The Best Of (2011)
  • Nel sole (1967)
  • L’oro del mondo (1967)
  • La siepe (1968)
  • Il ragazzo che sorride (1968)
  • Mattino (1969)
  • Pensando a te (1969)
  • Mezzanotte d’amore (1969)
  • Quel poco che ho (1970)
  • 13, storia d’oggi (1971)
  • È la mia vita (1996)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Al Bano.